När livet är på väg in i dem där hemska korsningarna man bävar för, som när man står inför svåra körkortslektioner,
då när allting bultar inombords. Man vet att snart, snart är jag Där, och ingenting kan få mig att slippa det.
Bilen bara rullar vidare med den manliga mardröms-körskoleläraren i sätet bredvid.
"Hur var det nu jag skulle placera fötterna, händerna, blicken? Hur?"
Hjärtat bankar hårdare.
"Kan han höra det? Snart ser han väl handsvetten... han måste tro jag är helt konstig.."
Sekunderna flashar förbi.
"Men, vad hände? Där är ju..?
Allt gick ju bra.. hur..?"
En röst väcker mig i mitt light-chocktillstånd.
- Det där gick ju fint! Nu kör vi hem.
Den känslan..! En liten bråkdel av himmelen.
Ett hinder som orsakat ångest plötsligt omvandlat till ett omöjligt berg jag bestigit.
"Jag klarade det!"
Den dagen och idag, den 22 april 2008 lärde jag mig
att allting har något gott med sig.
Våga motstå genvägarna. Våga kämpa.
Solen går upp imorgon också.

Ett foto på Jessica och mig, samma dag som när jag fått körkortet.
---
En elvaårig norsk tjej som sjunger helt fantastiskt.. Du måste lyssna..











