TAW:

Det är en tid när allt är så nytt att till och med betongen är vacker
Jag står högst upp på ett berg
Och ser punkthusen sträcka sig emot Guds finger
Och det är vi som ska bo där som ska skriva den nya historien
Men ingen säger någonting
Om vad den skulle kunna handla om
Och om varför man lever

Och jag bär den inom mig
Jag bär en hel värld inom mig

Alla historier börjar nånstans
Alla har en egen sång
Och vem kan säga att han är helt fri
Från det som hänt en gång

Jag bär en hel värld inom mig


.
.
.

En midsommarnattsdröm,
när allt runt omkring försvinner
in i en dimma
av dig och mig.

En annan del av Göteborg


Vi tog oss med bil upp till en av Västkustens pärlor, Göteborg.
Köpte grillmat och begav oss till Liseberg. Fyllde dagen med magpirr, gapskratt, posering och glassande i solskenet.


En glimt av Liseberg, det färgranna området Eriksberg (centralt drömboende) och Göteborg:












Fånga dagen!

When I grow up, I want to be a forester
Run through the moss on high heels
That’s what I’ll do, throwing out boomerang
Waiting for it to come back to me

When I grow up, I want to live near the sea
Crab claws and bottles of rum
That’s what i’ll have staring at the seashell
Waiting for it to embrace me

Lov och sommar

Äntligen. Mitt hus på landet, hos familjen och hunden.
Bastun ska värmas och kylskåpet är fyllt av läckerheter.

Imorgon är det Kite Day på stranden och så blir det lite firande av nationaldag.
Får göra ett tappert försöka och ignorera mitt finska arv för en dag.


En månad här, en månad i mitt fina Oslo. Men nu,
älskade västkust, bästkust!


Bild: Maria Gunnarsson. Ringdans på Johanna & Mojes bröllop



It's not right
but it's okay
I'm gonna make it anyway

Foto: Charlie Prator


"Vi kan inte göra stora saker,
bara små saker med stor kärlek.
Det viktiga är inte hur mycket du gör,
men hur mycket kärlek du lägger ner i det du gör"
-Moder Theresa

Min vackra vår




E & E, Göteborg.



EU-projekt med världens bästa, Jönköping.


Vårguld, Jönköping.


Hanna & Fredrik, Göteborg.


Kö till Underoath & Intohimo, Göteborg.


Andrea.


Möhippa för Johanna, Falkenberg.


Första dagen på stranden,
Johannas möhippa, Falkenberg.


Em & Jessica, Jönköping.




Följande foton av Maria Gunnarsson:

Kaffebryggare med digital klocka




Vardagen som är uppbyggd av tidpress.
Tid.
Tid som i den bortspillda tiden det tar att bli trött nog för att somna in för natten, att krypa ur sängen på morgonen, att koka upp vattnet till kaffet, de fem minuterna det tar att cykla till skolan...

Är alla extra minuter tid som går till spillo? Fel fokus?
Hur värdefullt är tid?

LOST IN THE SOUND OF SEPARATION


Breathing In A New Mentality :
...I'm the desperate
And you're the savior
There's been something else
Talkin' in my ear
Someone save me
When I Speak It begins to decay
I'm not about to bury myself
Oh, God! My hands are shaking again
Calm down! Now I can't feel the floor
And my vision takes it's toll on me...


Anyone Can Dig A Hole But It Takes A Real Man To Call It Home :
I'm no leader I'm just a mess
It's not the way it's supposed to be
It's just the way that it is
I'm afraid we are all victims here
And the one whose in charge
I've lead us all astray again
Oh, how the plot thickens!
Are we too far gone?
We always assume the worst
I'm afraid no ones listening anymore
I'm freaking out
I'm so sick
I'm making me sick
Don't look down
The only thing in my way is myself
I'm just thinking out loud
How can I still be alive
I should've been gone so long ago
I can't get away from it all
I messed up like I always do
I gave you nothing
I took you nowhere
You're still listening
The world around me
Has taken a turn for the worst
I'm left alone
Climbing to the top
Should I jump should I stay
Can I make another day
I am the one whose wrong
God forgive me


The Only Survivor Was Miraculously Unharmed :
...Write down my thoughts
And read me my rights
Repeat, repeat, repeat and repeat...



____________________________________________
Jag ska se Underoath, snart.

Vår i göteborg.

________________________


Jag vet att jag möter dagar när jag ser dimmigt.
Jag vet att jag möter dem med förvirring, nästan med frustration och
med bitterhet. Det smakar surt.

Hur kan något som är så ingjutet i eld ramla av som en lätt fjäder på temporärt besök?
Hur kan jag ha trott att något som har varit så ingjutet plötsligt upphör att existera?
Eller, hur kan jag tro att något så djupt implementerat plötsligt skulle sluta existera?

Mötte en vän.
En som jag minns jag själv peppat, uppmuntrat och kämpat för att ge hopp.
Hopp om en dag som går att fånga och tro på en morgondag.
Den personen var den som sa samma ord till mig nu.

Att kapitulera.
Och våga vara älskad.

Även när allt annat faller.

Idag åkte jag bil ensam genom Smålands skogar.

Idag fick jag prata ut.

Idag fick jag tänka till.

Idag fick jag krama en ängel.