Frukost med Hillevi på Bageriet i Jönköping.

I morgon flyttar jag på riktigt! Fjärilar.

Sverige, vad är det som pågår?

http://www.dn.se/sthlm/nasta-gang-ska-jag-vrala-och-skrika

En påskhelg i solsken med besök av min favorit och sista dagarna i den blåa boxen. Snart bor jag inte här längre. En ny vardag väntar och jag kan knappt vänta på att den ska ta vid.

Senaste ljuva dagarna i bilder:

Fika på balkongen

Middag på Twin City

Glad påsk!

Avsked. Banankaka, te, choklad i mängder, tulpaner, vänner på besök. Jag är så lyckligt lottad. Tack. Jag kommer sakna er. Varenda en!

Nu är det min tur att vara osvensk.

Pernilla. Du är en sann vän. Vi har delat så mycket tillsammans sedan första skolåret på Högskolan. Du lär mig alltid massa nytt och ger mig perspektiv på livet. Din energi smittar av sig på alla, din kreativitet öppnar dörrar. Jag har fått lyckans lott med högsta vinst när du blev min vän. Du och jag.

Solen strålar på lägenheten. Förstår inte om mätaren visar rätt. Kan det vara nästan + 20 på eftermiddagen? Sol i sinne!

Vinden har vänt!

Min vardag är inget i Svensson-stil men det har den aldrig varit heller. Jag heter ju trots allt annat än omnämnt.

I går kväll tog jag förnuftet till fånga och bokade in mig på en timmas Body Balance klockan 07.30. Upp-och-hoppa så drog jag mig snabbt ur sängen i morse och motionerade som bara den. Resten av dagen kunde ju inte saktas ner så äntligen har jag satt igång med mitt rensande. Jag ska ut på nya äventyr! Hemligt läge än så länge men det går ett flyttlass nordost innan månaden är slut... Spännande tider!

Fotograf: Rafiq Maqbool/Scanpix

Jag märker att jag försökt undvika diskutera ämnet. Jag vet i ärlighetens namn inte allt det väsentliga kring frågan men oundvikligt ser jag rubrikerna på nyheterna. Svenskar som omkommit i Afghanistan. - Har han klarat sig?

I somras mötte jag en person som har kontakt med denna värld. Under en liten stund samtalade vi. Om livets vägar och om vänners pinsamheter vill jag minnas. Vi känner inte varandra mer än så men det krävdes inte mer för att väcka tankar.

Jag får höra berättelser från bekanta som mottagit samtal om hur farligt läget verkligen är. Att det varit det värsta hittills. Hur ont gör inte orden från FN:s vice sändebud Roberts Watkins om hur 2011 kan bli det blodigaste året i landet hittills?

Jag förstår inte krig. Jag har ingen elitmakt att få min röst hörd genom medier. Jag har bara min yttrandefrihet. Jag har bara min oro för tragiska besked. Jag har bara en röst om vikten att ta vara på våra liv. Våra medmänniskor omkring oss. En värld utan elände. En vädjan om ett besked: Fred.

Kom hem snart.