Denna dagen kommer aldrig igen.
Måndag, fjärde december, tvåtusensex.

You said- something in between of, you are someone.
thank you. you maid my day.

christmas is coming.
maybe new york next spring. or maybe gothenburg.

I seek for my way.
Rest, rest.


Ikea, majorstua, buss 402, tbana, sallad med tunfisk og balsamicovinäger,
skuffer, skinner, hengsler, dekksider, planlegging, kum, blandebatteri, benkeplater,
ordre, infodisk, kjøkkenfester, martine, hanna, nicolai, vicente, louise, eirin, helene,
sanjay, bjørn, ragnhild, alexandra... människor och alla dessa ikeasaker som satt spår i mig.


Februari 2006 åker jag hem. Hem till Falkenberg.
Nu ska jag andas, leva, vandra, vila, fånga dagen.

Picknick med dansbandet - Rebekka, Emilia, Esther och Lena.

Nu är det bara en vecka och en dag till jag slutar jobba som aupair. För alltid eller för denna gången, det vet jag ej. Har inte ens energi att tänka på det. Vill bara andas idag och inte tänka på hösten eller nästa års planer om studier och boende och bla bla bla. Tar det en annan gång.
IKEA är min nya utmaning. Jobbar i kassan och det var både enkelt och svårt ska jag meddela. Inte visste jag att kunder kunde betyda så mycket för ens glädje eller tålamod. Men, man lär ju sig något nytt varje dag. Mina nya arbetskompisar är en hel drös med svenskar. Riktigt härliga folk må jag säga! Viktoria från Lund och Olle från Stockholm. Ja, man skaffar sig kontakter i hela Sverige här i Oslo. Imorgon är det allt midsommar och det ska firas med köttbullar och jordgubbar tillsammans med Viktoria och 30 av hennes vänner!

Crazy canasta. Falkenbergs minnena bankar på hjärtat och jag önskar så innerligt att jag kan ta mig hem i sommar på besök. En av mina bästa vänner flyttar och jag vet inte jag ska orka med om jag inte får se henne före det. Nej, tusan, jag SKA hem på besök. Snart ser ni mig liggandes på klitterna med russinfingrar!