
Det är den där riktigt äkta vänskapen som får tusenfaldiga glädjeskutt av minsta lilla överraskande gensvar av kärlek. Samtidigt svider den till mest, av bara minsta lilla fel.
Det är då det är som svårast att gräva ner
en sliten stridsyxa. Stirra sitt högmod i ögonen.
Fälla tårar och smälta bort is.
Fälla tårar och smälta bort is.
Att i den stunden när elden är som varmast,
stiga in i den.
Låta sig formas.
Våga.
Ta smärtan för en stund.
För att till slut,
bli till guld.






